Fredag den 13 augusti tog vi u-båten västerut och dök bokstavligen upp på Torp där festivalen Frizon var i full gång.
Vi tog med publiken på ett undervattenshäng i samma anda som Wes Anderssons kultfilm "Life Aquatic". Ett intensivt tvåtimmarsdopp skulle man kunna säga, där lite vad som helst hände. Högt och lågt. Utan alla former av elitism men med väldigt goa ambitioner. Läs mer på Frizons hemsida.
Lördagen den 22 maj gick Jesusmanifestationen av stapeln.
Synergy smög, dagen till ära, runt med allvarligt anlete och walkie talkies på självaste Sergels Torg.
På just detta torg fanns även en brokig skara människor från diverse (minst lika brokiga) Stockholmsförsamlingar. Temat på detta underbara spektakel var ”Följ med och se” (Joh 1:39)... Tillsammans med hundratals entusiastiska människor gjorde vi en megadans på Sergels Torg som du kan beundra här.
Årets första Synergyafton ägde rum lördagen den 13 mars 2010 på Teater Replica där även Storstadskyrkan Dynamic samlas. Koreografen och dansaren Sara Ruddock uppträdde med en ny koreografi som hon skapat speciellt för denna kväll. DI-journalisten Stefan Lundell höll ett seminarium och vi visade även en inspirerande dokumentärfilm av Linnea Widén.
Den 11 september bjöd Synergy på fest. Vi träffades vi hemma hos Allan i en trädgård norr om Stockholm. Poesiläsning från balkongen, ett dopp i Östersjön, operasång från bryggan, hemlagade hamburgare, rinnande lim på väggen och en fin portion swingande soul som avslutning - en större synergieffekt kunde det knappast bli.
Ett stort tack till alla er som dök upp på sjötomten i Täby på Synergys sensommarfest!
De 16 maj bjöd Synergy på fest i Elizabeths Afro Hair Academy på Roslagsgatan 11 i Stockholm. Det spelades dansmusik och vi serverade afrikansk plockmat. Under kvällen fick vi även prova på afrodjungel med en professionell dansare.
På Afro Hair Academy tar Elizabeth och hennes frisörskollegor varje dag hand om sina kunder - lika kärleksfullt som konstnärligt. På festen gjorde Elizabeth demonstrationer på olika hårmodeller. Vissa av kvällens gäster fick även bli klippta!
Tack Elizabeth & vänner för en oförglömlig swingande afton!
Årets första Synergyafton. En dimmig söndagseftermiddag på självaste internationella kvinnodagen. Gästerna följde marshallerna från tunnelbanan till den hemliga slutadressen, som visade sig vara hemma hos konstnären Samuel Sander med fru Anna.
Gästerna samlades i vardagsrummet - bokstavligen på första parkett - för kvällens konsert. Annika Gillberg bjöd på underbara sånger och texter med eget språk och lyrik. Katarina Söderlund ackompanjerade på cello och stundtals med sång. Vackert var bara förnamnet.
Vi fikade och njöt av nya bekantskaper. Drack te och åt kvinnoformade kakor och bakelser med symboler.
Plötsligt ropade fotografen Erika Stenlund "frys" och alla gäster frös sina rörelser mitt i applåderna, som en gemensam performance. Erika tog tre bilder som hon satte samman till en. Sedan skrev alla gäster tillsammans en text till Erikas bild. Resultatet av vårt gemensamma verk kan du beskåda i detta popupfönster...
Stort tack till alla er som var med och skapade denna kväll!
Så var det då dags för höstens sista Synergy- afton innan den "stora" konferensen som går av stapeln den 14-16 november.
Jaha, en kille som "pratar lite kring konst" och en kille som "sjunger", kan det vara något? Kanske arrangörerna denna gång gick lite för långt i sin anspråkslöshet - visst är ödmjukhet en dygd, men samtidigt kan det vara trevligt för publiken att få någon slags fingervisning om vad de kan förvänta.
De som sökte sig till Bergsgatan denna kväll hade dock (som vanligt) ingen anledning att bli besvikna. Både killen som "pratade" och han som "sjöng" var väl värda att lyssna till. Samuel Sander inledde med att visa ett bildspel om konstnären Bill Violas utställning Going forth by day. Detta verk har inspirerat Samuel i hans eget arbete med konst, särskilt i hans utställning The Vision of Saint Ambrose.
Vi fick även ta del av en himmelsk rundvandring i detta verk, där vi, ledsagade av änglar, följer S:t Ambrosius genom nålsögat, genom sfärerna, och ända fram till det allra heligaste - och sedan hela vägen tillbaka. Framställningen gör starkt intryck - "var kan jag se utställningen" är den första tanke som slår mig.
Efter fika-pausen (Synergy - stans mest prisvärda café?) äntrar David Åhlén scenen med sin nylonsträngade gitarr. David har bl.a. hjälpt Samuel med ljudillustrationer till hans utställningar, men ikväll står han på egna ben.
Davids musik och gitarrspel är behagligt minimalistiska, och bygger på att med enkla, repetetiva teman skapa en intensiv atmosfär. Sången låter väldigt bra, men än viktigare - den känns. David lyckas med andra ord med det som de flesta konstnärer strävar efter - att dela med sig av någonting, inte bara att underhålla. Detta understryks när han i slutskedet får med sig hela lokalen i en gemensam sång - stämningen som uppstår har något Taizé-liknande över sig.
Jag kanske rör mig i fel kretsar, men tanken som slår mig efter varje Synergy-afton är densamma - "varifrån kommer all den här talangen, och varför har jag inte fått del av den tidigare?"
Tomas Lundström
Kvällens inbjudna gäster, Maria Steen med gitarristen Viktor Buck, kunde tyvärr inte komma på grund av sjukdom.
Detta ställde arrangörerna i en "intressant" situation, som dock löstes på ett fantastiskt bra sätt.
Först bjöds vi på några personliga sånger av Andrew Redman, kulturarbetare som arbetar med film, teve och grafisk kommunikation på Berghs School of Communication, Stockholms filmskola och Dramatiska Institutet - och som dessutom visade sig vara en mycket kompetent låtskrivare, sångare och gitarrist.
Efter en paus fick vi så stifta bekantskap med Krister Linder, som på endast 40 minuters varsel kunde vara på plats, nätt och jämt återställd efter en förkylning.
Dessa omständigheter hindrade dock inte Krister, som tog oss med på en svindlande musikalisk resa som inte kan beskrivas som annat än "utomjordisk" (eller kanske "himmelsk", beroende på lyssnarens referensramar).
Det finns de som håller Krister som en av Sveriges bästa sångare. Det är svårt att inte hålla med.
Det som kunde ha blivit en snopet inställd konsertkväll blev alltså istället en oförglömlig upplevelse - ett varmt tack till Andrew och Krister som gjorde detta möjligt!
Fredagen den 16:e maj var temat Film och Försoning med Lars Johansson.
Vi kan blicka tillbaka på ännu en givande kväll som inte tog slut förrän Lars var tvungen att rusa till tåget strax före 22-tiden.
Lars började med att anslå tonen; att Guds väsen är relationer, och att vi människor, Guds avbild, är skapade till relationer med varandra och med honom.
Samtidigt är ju vi människor bräckliga kärl, som ofta kommer till korta i vårt sökande efter vänskap, närhet och kärlek - och inte minst försoning när något har brustit. Detta är ett ständigt återkommande tema bland filmskapare, vilket Lars - i dialog med åhörarna - illustrerade med ett antal väl valda exempel ur filmhistorien.
Ett varmt tack till Lars och alla ni som var med!